SNÖ!!!

Säsongens första riktiga snö!

Riktigt härligt!

Pest och kolera men med en fin avslutning

Tänk att en enda dag kan te sig så fruktansvärd, alldeles på egen hand.

Till en början förstod jag inte vad som var fel, men har nu lokaliserat problemet.

Allt började som en ganska vanlig dag... klev upp, läste x antal böcker för och med Märta, klädde på oss, bädda sängen och så vidare. Ja, ni hänger nog med.

När allt stök och bök var avklarat och frukosten

intagen satte vi oss alla tre på golvet för att leka i väntan på Simon som förväntades komma hem vid nio (jobbat natt).

Tanken var att vi idag skulle ta oss an fönsterna idag.

Överdriver nog inte om jag säger att vi har Stryckseles smutsigaste fönster, vilket är ett direkt resultat av kladdiga små barnhänder och att putsningen i sig nog är det tråkigaste som finns. Detta i kombination med att vi bott här i snart två år säger nog allt...

De senaste dagarna, eller rättare sagt veckorna, har vi varit upptagna med annat och hemmets härd har fått stå tillbaka... tills idag. Nu var dagen kommen när vi äntligen skulle få klar sikt ut och inte en dag för tidigt med snön dalandes utanför.

Sammanfattat kan jag säga att när klockan var ett hade vi fortfarande inte fått ett enda fönster färdigt. Däremot såg lägenheten ut som ett kaos med alla gardiner och blommor och lampor liggandes här och var, barnen trötta hungrig och överallt där de inte ska vara, ständig konkurrens mellan

dem och Theodor med fläskläpp x 2.

Jag kan säga att jag fick ett litet sammanbrott och min underbare man lovade mig minst två timmars sömn omedelbums! Jag kände lite lätt PEST...

När jag vaknade två timmar senare var läget i princip oförändrat förrutom att Simon åkte iväg och jobba och jag k

ände mig ändå tröttare (trotts två timmars sömn). ...och lite KOLERA...

Vad gör man?? om det inte var så att jag igår bestämde mig för att sluta med socker och att vi inte hade något sött hemma som jag kunde bryta mitt löfte med, hade jag satt mig och mumsat i mig en hel del sötslisk och tröstat mig sj

älv. Men nu fanns inte det alternativet och jag tror att jag blev ändå lite deppigare av den vetskapen...

Jag tog mig i kragen klädde på två skrikiga barn och tänkte att jag går ut på en lång hejarns prommenad och tvingar med mig min syster som just kommit hem med bussen. När jag äntligen kommit ut, fått i mig lite underbar norrlands luft och barnen satt nöjda i vagnen insåg jag att det var ju dags att börja med middagen.... bara att gå in igen... nej, nej Jag kompromissade och övertalade min syster att istället för promenera, grilla lite korv...

och vi fick faktiskt en härlig liten middagsstund ute i det fria!

Efter det var det duschen som gällde och sedan masch i säng!

Som pricken över i kom glassbilen körandes genom byn. Behöver nog inte säga mer...

Snön ligger vit på taken, endast Theodor är vaken!

Gissa om vi blev överaskade när jag och Theodor klev ut på bron i morse och såg vita flingor som dalade ner... Årets första snö har äntligen kommit!!

Efter en natt med lite mindre sömn än vanligt (Märta har haft benvärk) var jag glad att jag fick sova till 05.50 (och inte 05.00 som annars är brukligt i denna familj), så när vi smyger ut på bron i mörkret för att gå över till farfars möts jag av ännu en glad överraskning SNÖ!!

Där gick jag i mörkret klockan sex på morgonen med en liten krabat på armen och jublade.

Vilken härlig morgon!

Ja det är väl inte så mycket och inte kommer den att ligga kvar speciellt heller, men det är ändå snö... och vad jag har längtat :)

Det brukar som regel alltid kommit lite snö innan min brors födelsedag och i år höll jag alldeles på att missa hans stora dag. Tyckte det var konstigt, men så slog det mig varför... Det har ju inte kommit någon snö än... men så kom den idag och gissa vem som fyller år idag :)! Min lillebror!!

Stort grattis på 29 års dagen Johan!!! Hoppas att du också får en härlig dag med en massa roliga överraskningar!!

Bästisar!!

Jag och mina älskade små "fleecisar" tillbringade lite tid i pä´lanne (Potatislandet) och mös i höst solen. Därefter var det behövligt med lite tvagning... där av Märtas lätta klädsel.

Kan man annat än le när man ser dem tillsammans?!

OPS...

Det var visst ett tag sen sist...

Det är nog allt lite förunderligt ändå, att man kan gå och tänka "sen, jag ska skriva lite, sen..."så många dagar i sträck.

44 dagar närmare bestämt.

Som min käraste sa häromdagen, "Sen har lurat många".

Hummm, värt att tänka på... älskling ;)

Senaste tankeväckaren; alldeles nyss skulle jag gå in på toa (och i vårt fall måste vi gå genom en liten hall för att komma dit). När jag öppnar dörren från köket in till den mörka hallen bereder jag mig på att tråckla mig fram för att ta mig in på toa (på grund av alltför många prylar på en alltför liten yta). När jag tänder lyset i hallen blir jag stående i dörröppningen en halv sekund förundrad över att den känns så stor, för det är städat i hallen och jag kan obehindrat ta mig fram till min destination (jag har städat idag).

Här kommer dilemmat... eller ilands problemet om man så vill...

När jag gick där över golvet visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta??

Vara glad över att det faktiskt är städat? eller gråta över att det så ofta är stökigt att det känns underligt när det väl är städat??

Ja, jag valde det första så klart, och hoppades lite lätt att jag inte är helt ensam om att oftare ha det stökigt än städat hemma...

God natt / Elin

VARNING för känsliga läsare...

Ja nu har jag gjort bort en av mina värsta farhågor och det var ungefär lika hemskt som jag befarade...

Jag hade gjort välling och sitter med Märta i knät medan hon sörplar i sig den. Theodor sitter i sin babystter och börjar bli lite gnällig. Tänker att jag får nog lägga honom innan jag tar i tu med Märta då hon plötsligt skjuter bort sin vällingflaska knappt halvdrucken och två sekunder senare kommer en kaskad av spya genom luften tätt följt av två-tre till (har inte riktigt koll, för vid det laget sitter jag och tittar upp i taket och håller andan samtidigt som jag försöker hålla tillbaka mina egna kväljningar...)

"Vad gör jag? Få inte panik! Få inte panik!... Barnet först."

Om det inte framkommit så är magsjuka och spya det värsta jag vet i kategorin "Mindre värsta farhågor"

Så där sitter jag med spya över hela mig Märta och vardagsrummet och med Theodor nu skrikande i köket. Det tog ett tag men till slut hade jag lyckats duscha av mig och Märta söva Theodor och städa hela lägenheten till ljudet av melodifestivalens glada toner OCH JAG LEVER FORTFARANDE!!!

Nu återstår att se om det är magsjuka eller bara en singelkräkning... Gode gud...

Om ni tycker att det är underligt att jag alltid är ensam så beror det på att Simon jobbar väldigt mycket just nu. Han har även fått en ny typ av nattjobb 15.30-8.30 så det blir en del ensamma timmar här hemma, men så är det ju att vara lyxhustru =)

Nu är det dags att sova!! Hejja Kalla!!!

//Elin

HEJJA SVERIGE!!

Hela familjen bänkad framför det som skulle bli Sveriges sista match i OS.... men det fanns en hel del underhållningsvärde trots allt tycker jag!